Mitt rum är städat och jag har börjat tända rökelser igen.

I söndags var fyra mycket fina människor hemma hos mig. Frida, Moa, Simone och Matilda. Vi åt gott, drack te och spelade Cluedo! Mitt absoluta favoritspel som liten, hade glömt att jag hade det! Det var Pastor Grön som mördat Dr Svart med dolken i danssalen.

Linn skrev ett inlägg som jag gillade. Läs det så förstår ni varför jag skriver detta nedan:)

Att tuben kom efter en minut efter jobbet.
Att det fanns gibanitsa(juggepaj) rester kvar när jag kom hem från jobbet idag.
Att Evelina skrev två fina inlägg på min blogg.
Ben Howard – Depth Over Distance

Jag la upp den här bilden för någon dag sedan och då skrev Evelina historian bakom bilden.


I ett land inte så långt från vårt går en människa fram till en annan och sträcker fram en blomma.

Det är inget våldsamt med det.

Under natter äger en militärkrupp rum i landet och alla former av offentliga ömhetsbetygelser förbjuds å det strängaste, särskilt att ge varandra blommor. Trots vetenskaperna om riskerna går samma person på morgonen till sin älskade för att ge en blomma. När soldaterna ser detta går de fram och misshandlar den som gav blomman.

Ickevåldmotståndet har börjat.

Nästa dag när soldaterna är ute och patrullerar ser de en kvinna komma hoppande på kryckor. I sin mun har hon en blomma. Till sin förvåning ser soldaterna att hon är på väg att ge den till en man. De skyndar fram och den här gången misshandlar de henne så svårt att hon nästan dör. Resten av dagen tvingas soldaterna dock att slå sig trötta på människor som i kvinnans efterföljd ger varandra blommor.

Ickevåldskampen har börjat.

På förmiddagen nästa dag ser soldaterna fyra människor som kommer bärande på en bår. På båren ligger Zoe (vars namn betyder liv) i gips. Brevid henne ligger en blomma. Soldaterna är stumma av förvåning. Hennes vänner bär båren till soldaterna och med ett leende sträcker Zoe fram blomman till dem.Soldaterna vet inte vad de ska ta sig till. Resten av dagen ser de människor överallt som ger blommor till varandra, och till soldater som sticker ner blommor i gevärspiporna.

Ickevåldsrevolutionen är ett faktum.

Bilden: "Jane Rose Kasmir utmanar de amerikanska nationalgardet utanför försvarshögkvarteret Pentagon vid den stora marschen mot Vietnamkriget i washington D.C. den 21 oktober 1967. Än idag är Jane Rose Kasmir en akiv fredsaktivist."

Jag tycker det känns roligt igen med att blogga. Vilket ni kanske har märkt eftersom jag har börjat uppdatera lite oftare:)

You got a fast car.
But is it fast enough so you can fly away.
You gotta make a decision.
You leave tonight or live and die this way.

Såg den på denna blogg:P

Idag fyller Mika tre år! Tänk att hon varit så här liten!


Mika med födelsedagspresenten hon nu tillbringade drygt tre timmar med;)

Evelina introducerade mig för denna skiva Bon Iver – For Emma, Forever Ago. Den är så fin och mysig att lyssna på. Den passar kalla, regniga kvällar. Sådana kvällar man bara vill dricka te och mysa.

Mmm... Jónsi, Jónsi, Jónsi. Dessa låtar.
Jónsi – Go Do denna gör mig så glad!
Jónsi – Animal Arithme tic spela denna och jag kan inte sitta still! Dansa, dansa, dansa! We should all be alive.

Att hoppa fallskärm är bland det bästa jag gjort i hela mitt liv. Jag var inte så nervös, det pirrade lite i magen när jag satt i flygplanet och visste att vi snart skulle sitta där på kanten och dingla med benen. Jag tyckte inte heller det var läskigt utan jag varovanligt nog bara lugn och inte nervös och sprallig utan bara lycklig av att äntligen få falla fritt i 200km/h i 50 sek. Jag vet inte ens hur jag ska beskriva känslan. Ren lycka. Så skönt, häftigt och fantastiskt. Vill göra det igen. Nu.
Wow beskriver nog bäst hur det var. Bara, wow.




Pricken på himlen är det pyttelilla flygplanet vi åkte upp till 4000m höjd i:) Det var så liten att man inte kunde stå upp rakt och om jag suttit i mitten hade jag nått till båda vägarna med händerna. CRAZY!

Kristijan:P








Flygplanet landar.