fast jo
Händer inte mycket. Tiden står still.
Samma sak vecka in. Vecka ut.
Fast kanske ändå inte.
Samma sak vecka in. Vecka ut.
Fast kanske ändå inte.
The friends who walk right by and never see you. I never see you.
Jag vill skriva ner allt här.
Allt jag tänker på.
Men.
Jag är inte ensam.
Därför skriver jag inte.
Överallt och ingenstans
Det drar i fingrarna.
Jag vill skriva men vet inte vad.
Känns som en cirkus i huvudet.
Kan inte hitta orden.
Snart framme
Snart är jag fri.
Fri från plugg. Fri från rester. Fri från prov.
Uppsatser. Seminarium. Tal. Rapporter. PM.
Och allt annat som hör till.
Snart är jag fri och det känns skönt.
Att inte längre tvingas träffa alla fina människor är mindre skönt. Lite jobbigt. Jag vill inte tappa kontakten med de fina.
Fick ett brev igår.
När mörkret sluter världen.
När stjärnorna mister sitt hem.
Kort och koncist
Jag kan inte andas. För nära nu.
Pulsen ökar. Jag vill gömma mig, det går inte.
sluta klaga.
Känslan av att inte ha varit borta.
Kastad tillbaka i en vardag jag känner så väl igen.
Fortsatta leva som om ingenting har hänt.
Ingenting har hänt. Ingenting.
Tillbaka till en skyddande bubbla fylld av i-landsproblem.
Känns som hemma
Jag sitter i mitt rum. Lyssnar på en låt vars text är bland det vackraste jag hört.
Tända ljus.
Katt ligger i sängen och spinner lite tyst för sig själv.
Det luktar rökelser.
Jag lyssnar på låten igen.
13 dagar kvar
13 dagar kvar.
Tills vi står på Arlanda. Nervösa. Lite rädda. Så glada.
13 dagar kvar.
Till vi ska få börja en resa vi väntat på i tre år.
13 dagar. Det är ingenting. Ingenting.
Hjälp.
13 dagar kvar.
Tills jag för första gången får åka utanför Europa. Till ett land långt, långt borta.
Till Bangladesh.
ibland så säger man en sak men gör en annan...
Jag vill handla julklappar. Till mig själv också.
Jag vill baka julgodis. I mängder.
Jag vill ut och leka i snön. Inte ensam.
Jag vill hem till vänner. Dricka glögg. Prata.
Jag vill inte behöva göra något. Jag vill göra det jag själv vill.
skyll dig själv
Jag prioriterar fel.
Jag sitter här på grund av en fel prioritering.
Jag borde prioritera det som gör att jag mår bra.
Jag borde prioritera det som är bäst för mig.
Jag borde prioritera det som är viktigt.
Jag har prioriterat fel för länge nu.
winter wonderland
Det snöar ute.
Mycket.
Jag vill ut i snön.
Jag vill frysa för att sedan komma in i värmen.
Dricka varm choklad.
Grädden får man inte glömma.
Jag vill ut i snön.
Nu.
Jag kan inte.
Plikten kallar.
När får jag andas?
Allt blandas ihop.
För mycket. För lite tid.
Jag hinner. Inte.
Slappna av.
Det är som det är.
Bara en fas.
allt låter utan mening
Jag klagar på det jag mår sämre av trots att jag vet att mitt liv är någon annans högsta önskan.
Det är fel.
Hälften av jordens människor som arbetar tjänar mindre än 2 dollar per dag.
Krona eller klave.
att gömma sig.
Allt känns snurrigt.
Stressigt.
Det vilar en klump i magen. Trots att allt egentligen är bra.
Tror jag.
Små saker som samlar sig och bildar den där klumpen jag inte tycker så mycket om.
Nu ligger den där och jag vet inte vad jag ska göra för att den ska försvinna.
Egentligen vet jag men jag orkar inte.
sluta.
Ligger i rummet här uppe.
Klassisk musik spelas. Dramatiskt. Högt.
Vill inte höra. Vill inte lyssna på orden.
Skriver för att kunna andas.
Ligger i rummet här uppe. Här är det tyst.
Hit når inte omvärlden.
Massor att göra. Gör ingenting alls.
Sitter och lyssnar på musik. Inget är bra.
Tar ut min ilska på familjen. Förtjänar de det?
Jag ligger ner och bara tittar. Ser inget. Hör inget.
Nästa sekund har det gått timmar och jag har inte hunnit.
Vad hände med tiden?
i got you to understand
Jag känner mig stressad.
Jag har dåligt samvete.
Det är bra.
Bättre att känna något än ingenting alls.
Jag känner mig inte likgiltig mot skolan längre. Jag vill göra bra ifrån mig samtidigt som jag skjuter upp allt till sista sekunden (därför stress och dåligt samvete).
Den här låten gör mig så glad!!!
bara ord.
Ensam i köket. Katten stryker sig mot mitt ben. Piano. Text. Sång. Musik i mina öron. Musiken känns i kroppen trots att jag aldrig hört den här låten förut. Ingen speciell. Men det känns. Det är musiken i bakgrunden som känns. Pianot. Inte sången.
Jag vet inte ens om jag gillar låten. Samma sak om och om igen. Igen.
Nu när jag lyssnar på den för tredje gången i rad så känns musiken inte lika mycket längre.
På samma sätt känns det inte lika jobbigt längre. Tror jag. Kanske för att jag intalar mig själv om och om igen att det inte är hela världen. Det är ju inte det.
Alla skriker. Ingen vill skrika.
Utanför väggarna mår jag bra.
Utanför väggarna bryr jag mig inte.
Utanför väggarna är jag glad.
Utanför väggarna låtsas jag.
