Jag borde verkligen ha ångest, vara superstressad, kanske till och med ligga, gråtandes, hyperventilerandes på golvet. Istället sitter jag här i köket med endast en gnutta ångest, är nästintill glad, äter en halvgod fusksemla, dricker te, och lyssnar på låtar från den underbara, fina, söta filmen, 500 Days of Summer. Jättebra soundtrack.